Johan Erlandsson:

Mycket relevant frågeställning! Jag kan tycka att fokuset på närproducerat går lite för långt idag, i alla fall ur ett miljöperspektiv. Tittar man på livscykelanalyser av mat så är det sällan transporterna som är det stora problemet, utan det är istället valet av proteinkälla och hur maten är producerad som är de avgörande frågorna. Stadsodling ska vi har mer av, men vi måste samtidigt vara klara över att det inte är realistiskt att räkna med stadsodlingen som en avgörande lösning, särskilt om vi inte samtidigt gör något åt vår köttstinna diet. En normalsvensk köttätare kräver ca. 4 000 kvadratmeter per år för att producera maten, medan en vegan klarar sig med en fjärdedel av den ytan. Hur skulle en stad se ut och fungera om varje stadsinvånare odlade upp 4 000 kvadratmeter (mer än en halv fotbollsplan)? Eller bara ett par hundra kvadratmeter? Nej, jag tror som Ivan här, att det är regioner som bör vara fokuset när vi pratar ökad självförsörjning snarare än städer. Stadsodlingen kan ge några procent till matförsörjningen i större städer, men de stora fördelarna ligger på det pedagogiska planet, på förbättrade ekosystemtjänster, på hälsoeffekter, på sänkt temperatur och på trivseln. Och om man som du säger, drar det till sin spets, vad innebär närproducerat för vår diet och för miljöpåverkan, särskilt på vintern? Ett väldigt begränsat utbud av frukt och grönsaker jämfört med idag. Färska tomater kan man t.ex. glömma under vinterhalvåret, om man nu inte eldar på ordentligt i svenska växthus, men jag har svårt att tro att det skulle vara mindre energikrävande än en båttransport från ett varmare land. Jag kan inte se stora miljömässiga problem med att länder med gynnsammare klimat än vårt kan producera (ekologiskt så klart) en del frukt och grönsaker till oss på vinterhalvåret om det transporteras hit på ett energieffektivt sätt. Det känns som ett OK sätt att skapa sysselsättning och välstånd i utvecklingsländer. Vilket svenskt företag blir först med att starta ekologisk matproduktion i Afrika, med delat ägande med lokalbefolkningen och bästa tänkbara båttransport? Den frågan ställer jag mot bakgrund av att ha lyssnat på DEM Collective, som hade svårt att få tag i ekologiskt producerad bomull och då tog saken i egna händer och startade egen produktion för att få kontroll på råvarorna. Dagens enorma sojaimport för vår köttproduktion känns däremot inte rätt, vi får dra ner på köttkonsumtionen och använda rätt boskapsraser så att vi kan producera vårt eget foder och inte behöver skuggareal i andra länder. Om jag ska sammanfatta gör man betydligt större miljöskillnad om man minskar kött- och mejerikonsumtionen än om man helt undviker apelsiner, bananer och tomater på vintern. Framförallt om det är "vanligt svenskt kött" och "vanliga svenska mejeriprodukter" från djur uppfödda på brasiliansk soja. För att ge ett svar på huvudfrågan så säger jag att ja, vi vill kunna bli betydligt mer regionalt självförsörjande. Det är en fördel för alla regioner i världen. Vi kan göra stora miljövinster genom att bli bättre på att följa säsongen, t.ex. genom att på vintern öka andelen rotfrukter, gärna med nya goda recept. Men jag ser inget större hinder i att importera en del av det som vi har svårt att producera själva. Stadsodlingstrenden tycker jag dock bär en hel del romantiska inslag och är inte riktigt förankrad i vad vi idag vet om mat och miljö.

Erik Sandblom:

Jag skulle vilja vända lite på frågan. Om vi tycker illa om lastbilstransporter, ska vi då bygga ut vägnätet? Det kan låta som en enkel fråga, men när jag pratar med folk så verkar de ofta väldigt kluvna faktiskt. Inte sällan förespråkar man vägutbyggnader som ett sätt att bli av med trafiken. Ett litet tankefel där alltså. Det tror jag man måste våga inse.

Ivan Liljegren:

Det är viktiga och komplexa frågor du tar upp. Tror personligen det är orealistiskt och omotiverat att bli 100% självförsörjande, däremot är det en viktig säkerhetsfråga att varje region kan försöka sin befolkning med stapelvaror såsom spannmål, rotfrukter, matfett, mjölk och kött. Sen kan man bedriva handel med frukt och grönsaker som har olika växtförutsättningar, liksom kolonialvaror såsom kaffe, te, kakao, kryddor mm. I ett sånt scenario ser jag följande svar på dina frågor: 1. Stapelvaruproducenter såsom Brasilien och Danmark skulle behöva ställa om till varor med större mervärden. Kan vara både bra och dåligt för välståndet. Trädgårdsodlare som Holland och Kenya kan fortsätta expandera. Hur vinsterna sen används är en inrikespolitisk fråga. 2. Beror nog också av andra förutsättningar såsom tillgången på odlingsmark och vatten. Saknar man dessa så är det svårt att försörja en stor befolkning på egen hand, det är ju också ofta skälet att man importerar mat. De som importerar p.g.a. bristfällig infrastruktur bör kunna gynnas av en satsning på självförsörjning. 3. Finns samband i bägge rikningarna. Lägre utsläpp pga mindre transporter och minskad avskogning. Högre utsläpp pga att mindre produktiv odlingsmark måste tas i bruk. Nettot beror mycket på vilka grödor man odlar och med vilka metoder. 4. Om export via hjälpsändningar klipptes av tvärt så skulle det förstås bli katastrofalt för många. Å andra sidan kan en satsning på självförsörjning bidra till minskad svält och minskad befolkningstillväxt om den kombineras med utbildning av kvinnor. Överbefolkningen är ett av grundproblemen. 5. Antagligen mer hälsosam eftersom det blir mindre socker och kött för de flesta. Men också mer enformig. Utan import av frukt och grönt riskerar vi vitaminbrist i länder med kallt vinterklimat. 6. Beror på tillgången till naturgas för att producera konstgödsel.

Inte lätt!

1. Ekonomiskt blir det naturligtvis ett avbräck. När det gäller ful-mat från Danmark och Holland tycker jag inte det är så mycket att gråta över, men säg att det skulle finnas ekologiska odlingar i Kenya och Brasilien och att det skeppas i stora moderna lastfartyg med mycket liten energiförbrukning per enhet mat, ja det känns väl kanske som ett större problem att vi stoppar det. Särskilt om vi istället ska odla motsvarande mat själva i uppvärmda växthus. 2. Jag tycker det är en fördel om ett land blir mer självförsörjande på mat, det ökar resiliensen och skapar fler jobb. 3. Detta är väl en typisk "det beror på"-fråga. Om vi ska äta exakt samma mat, odlad i svenska växthus istället för i varmare klimat så blir det nog snarare en försämring. För att det ska bli några miljövinster krävs nog att vi lägger om vår kosthållning rätt så rejält. 4. Väldigt svår fråga! De får mindre pengar eftersom de inte får kan sälja sina skördar. MEn å andra sidan ökar kanske chanserna att de odlar mat till sig själva (feedcrops) istället för sånt de kan få bra betalt för (cashcrops). 5. Vet ej... Mindre färsk frukt och färska grönsaker på vintern blir det väl. MEn det kanske vi kan ta igen med konserverat och fryst? 6. I Sverige skulle kanske den ekologiska produktionen öka. Och den mesta billiga maten vi importerar är väl inte ekologiskt producerad idag... Men det skulle den väl kunna bli iofs om vi bara ville. Bra frågor! Men det finns inga lätta svar här tycker jag... En sak är jag dock rätt övertygad om, det finns viktigare miljöfrågor när det gäller mat än frågan om det ska vara närproducerat.